Myter inom kiropraktik

Berättelser om kiropraktorenas utveckling från kotknackare till legitimerad sjukvårdpersonal.


Sedan -20 talet då de första kiropraktorerna kom till Sverige har det cirkulerat flera historier hur kiropraktorer försökt att förankra sin verksamhet inom den etablerade sjukvården.

En historia beskriver hur en kiropraktor Löfgren som ville få bort sin stämpel som kvacksalvare, utmanade dåvarande medicinalstyrelsen (idag socialstyrelsen) att tävla hur man bäst botade sjuka personer. Han ansåg att de flesta sjukdomar var direkt orsakade av förskjutningar i ryggraden.

Han påstod att med kiropraktiska  justeringar av kotorna så försvann orsakerna till olika sjukdomar. Kiropraktorer fick snabba och varaktiga resultat där medicinmännen stod maktlösa. Kiropraktor Löfgren ville möta läkarna i en öppen diskussion för att bevisa hur bra den kiropraktiska behandlingen fungerade.

Han ville att man från sjukhusen skulle hitta patienter med obotlig kräfta( cancer) och tuberkolos. Man skulla sedan tävla om vilken yrkeskategori, läkare eller kiropraktorer som bäst under objektiv kontroll fick bästa resultat. Han gick så långt att att tävlingen även kunde innefatta patienter från sjukhus med blinda eller döva.

Tyvärr finns inga uppgifter om läkarna accepterade utmaningen i denna s.k tävling.

Andra intressanta historier är att dåvarande medicinalstyreln (idag socialstyrelsen) på -30 talet på ett möte diskuterade om att placera alla kotknackare på mentalsjukhus.

Trots olika försök att hindra  kiropraktorerna att utöva sitt yrke som nämns ovan, så spreds ryktet om kiropraktorernas yrkesskicklighet.

Att behandlingen upskattades har beskrivits av sonen till kiropraktor Maj Sandberg som på -50 talet hade sin klinik vid St Eriksbron i Stockholm.

Under sommaren arbetade hon 1 dag i veckan. Hennes tjänster var så uppskattade att patienter köade i hela trappuppgången för att få behandling.